Magknipet fortsatte, jag åt ingen frukost. Det var liksom inte läge.
Jag låg i soffan, på sidan. Det gjorde minst ont att ligga på högersidan. Idag skulle jag egentligen ha gått runt till grannarna för att få in de återstående underskrifterna till vår överklagan. Susanne (en av grannarna) hade dagarna tidigare varit snäll och gått runt och fått underskrivet av kanske hälften av grannarna.
Nu lyckades nästan resten att ta sig till oss och skriva på. Maken var hemma och kunde öppna för dem, jag låg kvar i soffan och hade ont. Det var till slut bara en som inte skrivit på. Hen kunde jag besöka på torsdagen tänkte jag, på väg till Kommunhuset där jag skulle lämna in handlingarna.
Magknipet var konstant och det blev fortfarande inget kräkande eller annat även om det kändes som det ville ut. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och blev lite förvånad att de faktiskt svarade en helgdag. Oförväntat lyssnade de och ställde bra frågor om mitt tillstånd. Men de gav ingen ledtråd till vad det kunde vara, men det lät inte som om de härledde till blindtarmen. De antydde dock att jag borde åka till akuten. Närmast är Trelleborg eller Malmö. Trelleborg fokuserar på medicinskt och Malmö på kirurgi, sade de. Underförstått, de menade att Malmö var bäst. Jag ville hellre till Trelleborg eftersom det brukar vara lättare komma till där och de kunde också boka upp mig för en läkare mot eftermiddagen. Bra, då behöver jag inte sitta och vänta där.
Sjukvårdsupplysningen ringde dock senare och menade att den läkartiden var onödig för mig, eftersom jag ändå kommer att bli skickad till Malmö. Lika bra det, maken hade åkt iväg för att träna och han hade inte hunnit komma hem för att köra mig till Trelleborg. Att åka in med ambulans fanns inte på kartan, så akut var det ju inte tyckte jag.
Jag valde att stanna hemma, att sitta och vänta på akuten kändes inte så optimalt en helgdag. Det var skönare att ligga än att sitta eller stå.
Jag åt inget den dagen, drack nog inte heller.
iMittLiv 